DEBATT: Studerandes ekonomi bör stärkas
I ett läge där räntorna stigit är det skäl att se över studielånen och räcka ut en hand till våra högskolestuderande.
Även om vissa saker blivit bättre är det ingen dans på rosor att vara högskolestuderande i dagens Finland. Inflationen har drivit upp matpriserna och räntorna har stigit, vilket gör studielånet mycket mindre lukrativt än det tidigare varit. Nästa riksdag kan inte bara blunda för det här, tvärtom: Vi behöver åtgärder.
Eftersom studiestödet i dag ligger på cirka 250 euro och bostadsbidraget runt 250-350 euro beroende på hyran står det klart att man inte klarar sig på bara stöd. Alternativet är att arbeta, eller lyfta lån.
Att jobba är bra, både för den egna ekonomin och framtida karriärmöjligheter. Därför är det glädjande att regeringen nu höjt inkomstgränserna för studerande till cirka 18 500 euro, ett arbete som vi med Åbo Akademis och Hankens studentkår sjösatte på Finlands studentkårers förbunds förbundsdagar 2020. Jag tycker dessa gränser gott kunde höjas över 20 000-snåret. Det är inget fel i att arbeta.
För dem som inte vill arbeta har studielånet varit ett bra alternativ. Man ska inte behöva arbeta då man studerar. Ränteökningarna har dock gjort lånet mycket dyrare. Eftersom man inte klarar sig utan lån (om man inte arbetar) så är ett räntestöd då räntan överskrider en viss gräns befogad. Det kunde till exempel följa en liknande modell som bsp-lånens räntestöd.
"Eftersom indexhöjningar brukar ske mer eller mindre automatiskt frågar jag mig varför vi ska behandla studerande annorlunda."
Det är också värt att nämnaatt studiestödets indexhöjningar sackar efter ordentligt. Eftersom indexhöjningar brukar ske mer eller mindre automatiskt frågar jag mig varför vi ska behandla studerande annorlunda. En studerande påverkas lika mycket som en icke-studerande av samhällets nycker.
Den fjärde och sista käpphästen i studerandes ekonomi är bostadsbidraget, som för några år sen förnyades. Förnyelsen var bra i det att den innebar ett stöd också för sommarmånaderna. Tyvärr innebar det också att bidraget inte längre är individuellt. Det betyder i korthet att du inte får bidrag om din sambo arbetar och förtjänar. Samtidigt är det ganska få som har gemensam ekonomi vid 20-års ålder. Det här borde vi på riksnivå åtgärda.
Om jag väljs in i riksdagen lovar jag arbeta hårt för utbildning, arbete och fritid. Inom ramarna för “utbildning” är studerande inget undantag – de behöver också sina intressebevakare.