VBL 2.4: Därför har Vasa gymnasium bara två klasser
Med risk att få bära hundhuvudet för något fullmäktige enhälligt godkänt tänker jag redogöra för bakgrunden till varför fullmäktige fattat det beslut som fattats gällande gymnasieplatserna. Situationen är beklaglig och med facit på hand borde beslutet nog varit annorlunda.
Frågan behandlades i samband med det stora anpassningsprogram som staden med anledning av den ekonomiska situationen godkände. Varje resultatområde uppmanades lägga fram sina förslag på anpassningsåtgärder, det här var ett av de många.
Vi politiker fattar beslut på basen av informationen vi har. Sett till statistiken har söktrycket till VG brukat vara avsevärt lägre: tillräckligt för två klasser. Då man tidigare provat med tre klasser fylldes platserna inte. Däremot ledde det till en förlust på -140 000€ (2023) och -70 000€ i fjol. Mot bakgrund av den här informationen fanns borttagningen av den tredje klassen med på inbesparingslistan.
Tre klasser innebär också en rejäl utrymmesbrist som behöver lösas. Den lösningen är inte att flytta gymnasierna till Brändö!
Fullmäktiges beslut var enhälligt. Vi röstade om många frågor och valde bland annat att skona årsveckotimmen och skolgångshandledarna. Inget av partierna föreslog däremot ändringar i gymnasiefrågan.
I år har Vasa Gymnasium historiskt många sökande, helt tydligt var vi inte varit beredda på trycket. Därför är vi i den här beklagliga situationen.
Så vad gör vi? Jo: vi kollar som bäst på olika alternativ via vilka man kunde öka antalet platser för de närmaste åren. Mot bakgrunden som finns idag anser jag att det är motiverat med en ökning. Då jag häromdagen diskuterade med tjänstemännen var vi på samma linje vad gäller behovet. Situationen behöver lösas. Vi kan heller inte bortse Övningsskolans ansvar. Tillsammans med dem behöver vi se hur vi bäst kan jobba vidare.
På det stora hela står jag bakom anpassningsprogrammet. Just den här frågan förtjänar ändå en omprövning och personligen lovar jag jobba för en lösning. Mina sympatier är hos ungdomarna som berörs.
Frans Villanen
Medlem i stadsstyrelsen
Kommunalvalskandidat, SFP
Villanen svarar Kanerva: SFP står upp för Vasa i vått och torrt
Med anledning av Markus Kanervas snudd på bisarra analys (22.3) av Svenska Folkpartiets arbete i Vasa, samt uppföljaren 27.3 känner jag att jag behöver skriva av mig lite.
Först och främst vill jag lyfta fram Kristian Schreys välskrivna svar som på många punkter var lätt att hålla med om. Jag vill därtill lyfta några tankar ur mitt eget perspektiv baserat på de senaste åren i fullmäktige, samt de kommande åren, ifall jag får fortsatt förtroende.
Att hävda att SFP i Vasa vänder kappan efter vinden är verkligen att ta i. Vasas utveckling är starkt strategiskt förankrad och bygger på en strategi hela fullmäktige varit med och tagit fram.
Vasas samarbetsmodell där staden, näringslivet och högskolorna jobbar tillsammans prisas gång på gång då till exempel högre tjänstemän vid ministerierna besöker Vasa. Menar Kanerva att Rörelse nu vill bryta den här modellen? Det förblir oklart för mig.
Det är sant att vi inom SFP kan samarbeta med allt från Vänstern till Sannfinländarna, framför allt i de stora frågorna. Det samarbetet har även gett betydande resultat, till exempel i form av Aurora Botnia eller, för att ta ett färskt exempel, fullmäktiges enhälliga beslut att börja planera ett kultur- och kongresscenter vid gamla Wärtsiläområdet.
Också kring GigaVasa-området har vi jobbat tight ihop med övriga partier. Som helhet har näringslivspolitiken som Vasa med SFP som ledande parti fört skapat många nya jobb och genererat investeringar på hundratals miljoner till regionen bara under de senaste åren.
Sedan till språkfrågan. Det är sant att vi inte tummar på frågor kring tvåspråkigheten i vår hemstad. Samtidigt försvarar vi Vasa Universitet i vått och torrt, så att förminska oss till ett språkparti håller helt enkelt inte.
Visst fanns det vissa mindre nyansskillnader i hur olika partier resonerade då fullmäktige godkände sparpaketet förra året. Det var inte lätt, också vi ville göra vissa ändringar.
Jag vill ändå påpeka att vi varken sänkte timresursen i skolan (SFP var det drivande partiet då den nyligen höjdes), eller minskade på t.ex. idrottsunderstöden till föreningarna, som under den senaste perioden höjdes på undertecknads förslag – i gott samarbete med övriga partier.
Kollektivtrafiken har fått sig ett enormt lyft de senaste åren och passagerarsiffrorna har flerdubblats. På SFP i Vasas initiativ kan vi idag kalla oss en barnvänlig stad. Metviken har i god samarbetsanda utvecklats enormt. Vi ska naturligtvis fortsätta satsa på barn och unga.
För mig (och SFP som helhet) är en högklassig utbildningsstig och satsningar på kultur, idrott och välmående centrala frågor som vi jobbar för. Det har också gett resultat, till skillnad från vad Kanerva skriver: Vasa är idag den stad som satsar mest på idrott och kultur per capita. Det här är frågor jag vill fortsätta jobba med, ifall jag blir omvald.
Personligen fokuserar jag hellre på arbetet för Vasabornas bästa istället för att skapa onödiga konflikter partier emellan. Också Rörelse Nu är välkomna att bidra.
Frans Villanen
Medlem i stadsstyrelsen, Kommunalvalskandidat i Vasa
Jag ställer upp i kommunalvalet i Vasa 2025!
Vill du hjälpa till i kampanjen? Hör av dig!
Fyra år är en kort tid att åstadkomma förändring. Samtidigt sker små steg åt rätt håll hela tiden, och jag är mer motiverad att fortsätta än någonsin. Därför ställer jag upp igen, redo att fortsätta arbetet för tillväxt, skolan, idrott & kultur: Ja, en meningsfull fritid helt enkelt.
Då jag ser tillbaka på den gångna mandatperioden kan jag stolt konstatera att vi målmedvetet satsat på och utvecklat Vasabornas möjligheter till en meningsfull fritid. Det, i kombination med en ökad tillväxt och fler arbetsplatser är en förutsättning för att vi Vasabor ska trivas och må bra.
Jag arbetar för en attraktiv stad. Ett Vasa som växer. Det är också då vi kan finansiera fler satsningar på idrott och motion, utbildning och kultur, frågor som ni som känner mig bra vet att jag håller framme i situation som stiuation.
Rent konkret behöver vi de kommande fyra åren bör vi bland annat se till att utveckla gamla Wärtsiläområdet till ett (inter)nationellt landmärke, driva igenom konstisplanen samt skapa förutsättningar för en aktiv vardag, tillväxt och en högklassig utbildningsstig. För att det här sedan ska kunna upprätthållas behöver vi en stabil ekonomi. Därtill behöver vi ständigt utveckla våra förbindelser, både nationellt och internationellt.
Det ska vara enkelt att ta sig ut i Världen – och minst lika enkelt att komma hem till Vasa igen.
Det här är frågor jag arbetar med varje dag. Nu ber jag om ditt stöd för att kunna fortsätta arbetet. Under kampanjens gång kommer jag mer ingående lyfta fram vad jag står för och vill jobba för. Följ mig gärna på sociala medier och tveka inte att höra av dig i stora som små frågor!
Frans i ett nötskal: Till vardags arbetar jag som Team- och kompetenschef på Seger Marketing som är en del av Bonnier News. På min fritid gillar jag att idrotta och läsa. Inom idrott är jag i praktiken allätare, men de senaste åren har jag främst skidat, löpt och spelat fotboll. Den senaste boken jag läste var Annie Lööfs självbiografi (kan rekommenderas!). Mina vänner beskriver mig som en aktiv, gladlynt och samarbetsvillig person.
Nuvarande förtroendeuppdrag:
- Styrelseordförande, Österbottens Förbund
- Medlem i stadsstyrelsen i Vasa
- Stadsfullmäktigeledamot i Vasa
- Medlem i kultur- och idrottsnämnden
- Styrelsens representant i svenska sektionen för fostran och undervisning
- Medlem i idrottssektionen
- Ordförande för rådet för personer med funktionsnedsättning
Arbete & företagsamhet
Vasa ska fortsätta vara en växande, internationell stad. Genom att stöda både befintliga och nya företag skapar vi förutsättningar för tillväxt, fler arbetsplatser och därmed också mer skatteintäkter för att finansiera utbildning och fritidssatsningar. Win-win-win.
Vi måste föra en politik där företag mår bra, människor tar emot arbete och skatterna hålls inom landets gränser. De företag vi har i regionen är värdefulla och behöver få sina behov tillgodosedda, vare sig det handlar om tillgång till ren energi, hamnvägar eller kompetent arbetskraft.
Det faktum att vi i Vasa har mångsidiga förbindelser är något vi aktivt behöver bevaka och värna om. Det ska vara enkelt att ta sig ut i världen och minst lika enkelt att resa hem igen. Stora infrastruktur-projekt som Kvarkenbron och kustbanan är ytterst viktiga ur flera aspekter och behöver drivas framåt.
I Vasa är idag var femte person studerande. Problemet är att vi tappar många av dem på vägen. Långt över hälften försvinner direkt de utexamineras. Det här behöver vi motarbeta, genom att vara en större del av deras vardag redan under studierna.
Vidare behöver vi fortsätta öka antalet praktikplatser och sporra företag att våga ta emot praktikanter, både inhemska och internationella. Inom staden vill jag arbeta för att en tillräcklig mängd språkkurser arrangeras.
Utländsk expertis
Vi vet att det föds allt färre barn och att befolkningen åldras. Vi vet också att det här kommer innebära ett problem i framtiden, eftersom färre arbetare förväntas kunna ta hand om allt fler äldre. Samtidigt försämras tillgången till arbetskraft. Svaret på utmaningen stavas FUI och arbetskraftsrelaterad invandring.
Då invandrare flyttar till Finland, utbildar sig och skaffar jobb eller grundar företag ska det vara en självklarhet att de får stanna. Vi ska vara tacksamma över att de valt Finland. Men det kräver även insatser från oss. Vi behöver arbeta för en fungerande integration – det vinner alla på.
Hållbar utveckling
Vasas energikluster är bland de bästa i världen inom grön energi och skall så förbli. I landskapet Österbotten som helhet pågår en sällan skådad investeringsboom och framtidstron är stark. Samtidigt är GigaVasa fortfarande på hälft och vissa har börjat ställa sig frågande till projektet.
För mig är det en icke-fråga: Vi ska naturligtvis fortsätta på samma spår. Batteriklustret förstärker vår image från tidigare och kommer spela en avgörande roll då framtidens Vasa med gamla Wärtsilä-områdets nya kultur- och kongresscenter i spetsen byggs.
Finland har alla förutsättningar att vara en global ledare inom den gröna omställningen. Genom stöd till forskning och innovationer och till exempel investeringsstöd som främjar en grön utveckling bland företag kan vi bli ett modelland som övriga lär sig från. Även här spelar Vasaregionen en nyckelroll.
Idrott och kultur
Jag tror på att vi människor behöver en aktiv och meningsfull fritid för att bättre orka med vardagssysslorna och överlag må bättre. I arbetet för en aktivare vardag behöver vi skapa en sund relation till idrott redan i tidig ålder. Dessutom behöver föreningar stödjas i att lyckas i sin verksamhet.
Det tål sägas direkt: vi finländare rör på oss för lite. Fyrtio procent av barnen har “mycket dålig” kondition, move-testen visar oroväckande resultat och beväringarnas kondition blir allt sämre. Någonting gör vi fel – nu behöver vi rätta till det.
Jag tror att vi bör börja vid en ung ålder. Vi behöver skolas in i en aktiv vardag och få en sund relation till att röra på oss. Att motion har otaliga hälsofrämjande effekter råder det ingen tvekan om. Genom satsningar som möjliggör en aktiv fritid förebygger vi framtida hälsobesvär. Med tanke på hur pressad vården är borde den här utvecklingen ligga i allas intresse.
Jag är uppriktigt stolt över hur många hälsofrämjande satsningar vi drivit igenom de senaste åren: Utegymmet, trafikparken, hinderbanan och så vidare. Nästa prioritet bör absolut vara konstisplanen och gamla Wärtsiläområdet!
Vikten av att förebygga
Ute i städerna och kommunerna har vi idag gett över ansvaret för vården till välfärdsområdena. De förebyggande åtgärderna är dock kvar på kommunernas ansvar.
Det är i kommunerna som vi bygger idrottsanläggningar som invånare sedan kan använda. Det är kommunerna som spelar en nyckelroll i att möjliggöra kvalitativa och mångsidiga kulturupplevelser, både på finska och på svenska.
Det behöver inte vara miljonsatsningar, redan skateparken i Vasa lockar en massa ungdomar ut i den friska luften. Varje ung person som rör sig i Metviken är en mindre datorspelande Netflixtittare därhemma.
Missförstå mej rätt, också jag ser på Netflix och vill absolut inte förbjuda spelande eller TV-tittande. Men vi behöver se till att Vasa erbjuder mångsidiga konkurrenter till hemmasoffan. Det har jag jobbat för i fyra år och det arbetet har jag inga planer på att sluta med.
Dessutom behöver vi trygga en gratis hobby för alla barn. Under förra budgetbehandlingen hade vi på förslag att halvera pengarna för Vasamodellen för hobbyer. Lyckligtvis godkändes mitt ändringsförslag som tryggade finansieringen. Hobbyer kan med fördel ske till exempel genast efter skolan, givet att det inte går ut över lärares arbete och arbetsmängd.
En annan lösning kunde vara att öka gymnastikundervisningen i skolorna. Innan det kan göras behöver vi dock utreda vilken undervisning man kunde minska på, så att tiden räcker till.
Föreningarnas roll
Idrottsföreningar, ungdomsföreningar och liknande organisationer är helt centrala för att hålla den finska befolkningen igång. Dessa föreningar behöver vi värna om och stötta så gott vi kan.
Under den senaste mandatperioden har stadsfullmäktige höjt både idrotts- och kulturunderstöden, båda på mitt förslag. Dessa understöd bidrar direkt till en mer levande stad och en meningsfull fritid. Här har Vasa en viktig roll som möjliggörare.
Ett annat sätt att stöda föreningsverksamheten är att erbjuda faciliteter och skapa förutsättningar för samverkan. Funkkishuset, som vi skapade för kulturaktörer i Vasa är ett praktexempel på det här. Stadens stöd till Vasa IFK:s nya hemmaplan är ett annat exempel på hur vi kan stöda. Nästa steg är att förverkliga gamla Wärtsiläområdet och göra det till ett (inter)nationell landmärke!
Jag lovar att arbeta stenhårt för mångsidiga fritidsmöjligheter och en aktivare vardag för alla Vasabor. Genom att erbjuda barn och unga lockande och varierande motionsmöjligheter, samt en sund inställning till att röra på sig minskar vi samtidigt på soffliggandet i hemmen vilket har en positiv effekt på framtiden.
Utbildning, från liten till stor
Under den senaste perioden har vi gjort flera satsningar på utbildningen. Trots svåra år har vi bland annat höjt timresursen och ökat antalet praktikplatser i Vasa. Samtidigt vet vi att de kommande åren kommer vara minst lika ekonomiskt tuffa. Skolan kommer även framöver behöva sina försvarare.
För många barn och unga är skolan en trygg punkt att gå till. Rutiner, lärdomar, vänner och i viss mån även regler. Det här ska vi värna om. Vi ska motarbeta mobbning och sporra varje elev att bli den bästa versionen av sig själv. Det här är inte gratis, men helt avgörande för vår, och elevernas, framtid.
Jag vet att vi har minst lika duktiga lärare som förr. Jag har själv studerat med många av dem. Men tyvärr ser inte skolan lika ut som den gjorde förr. Vardagen har blivit mer utmanande.
Arbetsbördan vad gäller uppgifter utöver undervisningen har blivit betydligt tyngre och resurserna sackar efter. Dessutom har vi idag allt fler elever vars stödbehov ökat, vilket ytterligare förutsätter mer resurser. Därför behöver vi stöda våra lärare i deras yrkesroll.
Så här vill jag jobba för grundskolan:
Först och främst behöver vi hålla gruppstorlekarna rimliga. Vi ska jobba för fler vuxna i våra skolor, inte färre. Därtill måste vi se till att elever som mår dåligt får hjälp i tid. Inkludering är i sig bra, men inte till vilket pris som helst.
Lärare behöver få arbetsro och tid att fokusera på sin kärnuppgift: att undervisa. Vasa ska inte tillföra överlopps byråkrati utöver den lagstadgade. Vi har redan tillräckligt med pappersarbete nationellt.
Också småbarnspedagogiken förtjänar i likhet med grundskolan tillräckliga resurser och kompetent personal. Planeringstiden behöver vara tillräcklig och barngrupperna ges möjlighet till utfärder.
Efter grundskolan
Då man väl går ut grundskolan måste man i dagens läge mer eller mindre ha på klart vad man vill bli som stor. Valet mellan yrkesskola och gymnasium kan grusa framtida förhoppningar om en annan yrkesbana, ifall man i något skede kommer på andra tankar. Vårt system med en stenhård betygsantagning till högskolevärlden har gjort det allt svårare att sadla om.
Också i gymnasiet har valfriheten blivit mindre. Idag väljer man i större utsträckning taktiskt, framom eget intresse. Detta för att maximera chansen att komma in på nästa nivå. För vissa inriktningar må det vara motiverat, men knappast för alla.
Så här kommer jag arbeta för andra stadiet:
Vi måste säkerställa att våra gymnasier kan erbjuda ett brett och mångsidigt kursutbud. Gymnasierna är bra placerade där de är och bör inte flyttas till Brändö. Det oaktat behöver samverkan med högskolestudier ständigt stödjas och utvecklas.
Vi ska se värdet i våra yrkesskolor och inte skapa ett system där universitetsstudier förblir en dröm för någon som inte valt gymnasiet. Därtill bör vi möjliggöra tillräcklig närundervisning i yrkesskolorna.
Jag arbetar också aktivt med att förbättra företags attityder gentemot praktikanter. Det gör jag genom att leda genom exempel: De senaste två åren har vi tagit emot fem praktikanter på min arbetsplats, Seger Marketing. Alla har överträffat våra förväntningar!
Högskolestudier
Studerande har varit en av mina absoluta fokusområden under de senaste fyra åren. Vi har gjort flera betydande satsningar, men arbetet för en aktiv vardag vid sidan av studierna får inte ta slut.
Vasa ska befästa sin ställning som Finlands bästa studiestad. Vi ska sporra till samverkan över linjegränser och samarbeta aktivt med näringslivet. Utbildningslinjerna ska spegla vårt samhällsbehov.
Jag är glad över att vi under den gångna perioden lyckats arbeta fram en fördubbling av antalet högskolepraktikplatser i Vasa. Glädjande är också att mitt förslag på ekonomisk ersättning för en avhandling skriven för staden togs emot väl i stadsstyrelsen. Idag kan man få över 1000€ för sin gradu.
Det faktum att vi har hela sex högskolor i Vasa är ett trumfkort som behöver försvaras varje dag.
Så här jobbar jag för studerande:
Vi behöver öka kontakten mellan studerande och Vasa stad, samt se till att våra studerande får de verktyg de behöver då de så småningom blir utexaminerade och stiger in i arbetslivet. Stadens stöd ska finnas där just då du behöver det.
Inom näringslivet behöver vi sporra företag att anställa fler praktikanter. Det här hjälper studerande få foten in i arbetslivet, inom rätt bransch. Kontakten till arbetslivet redan under studietiden är ett viktigt steg i att främja att våra studerande bosätter sig i Vasa också efter studierna. Den utvecklingen är absolut önskvärd.
Personligen har jag har svårt för att studerande behandlas olika på praktiker: Ingenjörer kan tjäna över 1500 euro i månaden för sin kommunala praktik, medan bland annat lärar- och vårdstuderande gör sin praktik obetalt. Om man gör sin praktik inom den privata sektorn är det naturligtvis lite annorlunda.
Vi behöver också se till att det finns jobbmöjligheter för våra studerande. Nyligen har inkomstgränserna stigit till drygt 18 000 euro, om man lyfter stöd under nio månader per år. Det här är en välkommen höjning som jag själv också arbetat för nationellt under min tid som högskolepolitiker. Höjningen möjliggör arbete vid sidan av studier, förutsatt att arbetsplatser finns.
Som utbildad speciallärare uppvuxen i en lärarfamilj är det en självklarhet för mig att stå upp för bildning. Satsningar på utbildning är satsningar på framtiden.
Festtal: Österbottens förbund 30 år
I egenskap av ordförande för Österbottens förbund lyfte jag i mitt festtal upp hur jag ser på vårt Österbotten och vilka tankar som präglar mitt och förbundets sätt att arbeta för landskapets bästa.
Den 10 maj 1994 samlades kommunerna i vårt landskap för en samkommunsstämma. Då grundades de som vi idag kallar för Österbottens förbund.
Idag sitter vi här och firar 30 år av arbete, samverkan och utveckling för Österbottens bästa. Tack för att ni alla e här! Och framför allt: roligt att se er!
Då vi samlas här ida ha de gått några timmar sedan landskapsfullmäktige klubba igenom en ny landskapsplan: Österbotten 2050. De e en landskapsplan som på många sätt definierar hur vi i Österbottens förbund jobbar:
Vi utvecklar. Vi möjliggör, vi skapar förutsättningar. Vi tänker framåt, samtidigt som vi värnar om det vi redan har.
Förbundes avtryck syns i en mängd olika projekt.
De handlar bland annat stora helheter som investeringar kring förnybar energi, en fast förbindelse över Kvarken, gasledningar, järnvägar, batterifabriker, hamnar, flygplatser: you name it.
Det här är stora frågor, frågor som är viktiga för vårt näringsliv, vår konkurrenskraft, Österbottningar över lag men också Finland som helhet.
Så sent som i oktober skrev exempelvis president Niinistös tidigare rådgivare Mikko Hautala i sin nya bok Sotaa ja Rauhaa om hur viktig en fast förbindelse över Kvarken och vidare till Norges isfria hamnar skulle vara för vårt lands försvar. Det vi sysslar med här i Österbotten har en positiv effekt på så mycke mer än vi ibland vill tro.
–
Samtidigt handlar förbundets arbete också om mer än bara hårdvara. När vi människor idag funderar på var vi ska slå rot, så är det mycket som väger in. Dels måst det finnas arbetsplatser, men man ska också hitta ett ställe där man kan bo och trivas.
Någon vill ha höghus i stan, en annan väljer bondgård på landsbygden. Och det ska finnas förutsättningar för båda. Förutsättningar för en meningsfull fritid, god livskvalitét, kultur, idrott och en ljus framtid också för kommande generationer.
De här frågorna, om hur vi gör Österbotten till en plats där människor vill leva och verka, är centrala i vårt arbete framåt. Då vi tisammans jobbar med dom finns de ingen gräns för hur mycke välstånd vi kan uppnå.
Och visst är vi Österbottningar duktiga på att arbeit ilag då vi vill.
Här driver näringslivet, högskolor, kommuner, förbundet, föreningar och många fler tillsammans landskapet framåt. Vi intressebevakar på bred front, både nationellt och internationellt.
Vad gäller Österbottens förbund har vi också ett kontor i Bryssel ti hjälp som snart firar 30 år. Kommande år sköter vi sekretariatet i CPMR:s Österssjökomission. Det är spännande tider!
-
Den nyblivna 30-åringens främsta uppgift är att utveckla och intressebevaka Österbotten. Denhär uppgiften uppfylls mycket också tack vare en väldigt kompetent personal i ledning av landskapsdirektör Mats Brandt.
Så jag tänkt passa på att avsluta min välkomsthälsning med att tacka hela personalen för det värdefulla arbete ni gör, och samtidigt tacka alla som längs åren arbetat för förbundets bästa och att utveckla Österbotten.
Det är ert engagemang och er samarbetsvilja som gör vår region stark. Tillsammans bygger vi en bättre morgondag i Österbotten, vilket har en positiv effekt på hela Finland.
Österbottens förbund 30 år, 16.12.2024.
Frans Villanen
Styrelseordförande, Österbottens Förbund
DEBATT: Studerandes ekonomi bör stärkas
I ett läge där räntorna stigit är det skäl att se över studielånen och räcka ut en hand till våra högskolestuderande.
Även om vissa saker blivit bättre är det ingen dans på rosor att vara högskolestuderande i dagens Finland. Inflationen har drivit upp matpriserna och räntorna har stigit, vilket gör studielånet mycket mindre lukrativt än det tidigare varit. Nästa riksdag kan inte bara blunda för det här, tvärtom: Vi behöver åtgärder.
Eftersom studiestödet i dag ligger på cirka 250 euro och bostadsbidraget runt 250-350 euro beroende på hyran står det klart att man inte klarar sig på bara stöd. Alternativet är att arbeta, eller lyfta lån.
Att jobba är bra, både för den egna ekonomin och framtida karriärmöjligheter. Därför är det glädjande att regeringen nu höjt inkomstgränserna för studerande till cirka 18 500 euro, ett arbete som vi med Åbo Akademis och Hankens studentkår sjösatte på Finlands studentkårers förbunds förbundsdagar 2020. Jag tycker dessa gränser gott kunde höjas över 20 000-snåret. Det är inget fel i att arbeta.
För dem som inte vill arbeta har studielånet varit ett bra alternativ. Man ska inte behöva arbeta då man studerar. Ränteökningarna har dock gjort lånet mycket dyrare. Eftersom man inte klarar sig utan lån (om man inte arbetar) så är ett räntestöd då räntan överskrider en viss gräns befogad. Det kunde till exempel följa en liknande modell som bsp-lånens räntestöd.
"Eftersom indexhöjningar brukar ske mer eller mindre automatiskt frågar jag mig varför vi ska behandla studerande annorlunda."
Det är också värt att nämnaatt studiestödets indexhöjningar sackar efter ordentligt. Eftersom indexhöjningar brukar ske mer eller mindre automatiskt frågar jag mig varför vi ska behandla studerande annorlunda. En studerande påverkas lika mycket som en icke-studerande av samhällets nycker.
Den fjärde och sista käpphästen i studerandes ekonomi är bostadsbidraget, som för några år sen förnyades. Förnyelsen var bra i det att den innebar ett stöd också för sommarmånaderna. Tyvärr innebar det också att bidraget inte längre är individuellt. Det betyder i korthet att du inte får bidrag om din sambo arbetar och förtjänar. Samtidigt är det ganska få som har gemensam ekonomi vid 20-års ålder. Det här borde vi på riksnivå åtgärda.
Om jag väljs in i riksdagen lovar jag arbeta hårt för utbildning, arbete och fritid. Inom ramarna för “utbildning” är studerande inget undantag – de behöver också sina intressebevakare.
Vi måste sätta skolan i skick
Vårt lands utbildningssystem har i många år varit något vi glatt stoltserat med. Då vi tidigare legat i topp i undersökningar har vi på senare år sett en negativ trend i inlärningsresultaten. Nästa riksdag måste vidta åtgärder för att vända trenden.
För att återställa vår position i den absoluta toppen behöver vi ett flertal åtgärder: Vi behöver se över lärarnas arbetsmängd och utvärdera de reformer som gjorts. I de fall där önskat resultat inte uppnåtts behöver vi tänka om.
"Reformer är inte nödvändigtvis dåliga, men de bör följas upp ordentligt."
Jag vill jobba för ett Finland där lärare har mer tid att fokusera på sin kärnuppgift, i stället för att sitta försjunkna i planer och pappersarbete. Elevers ökade behov av stöd förutsätter också mer resurser. Skolorna behöver fler händer. Också fler speciallärare behövs.
Reformer är inte nödvändigtvis dåliga, men de bör följas upp ordentligt. Ifall resultatet inte är det önskade måste vi våga tänka om. Därtill behöver vi trygga tillgången till kompetenta lärare i framtiden. Införandet av ett lärarregister kunde hjälpa oss på vägen.
Förutom att inlärningsresultaten sjunker är det också hög tid att börja tackla orörligheten bland oss Finländare. WHO beskriver den som början på en folksjukdom. Fyrtio procent av dagens barn har dålig kondition. Därmed kommer skolan in i bilden också här.
Vi bör skapa en sund inställning till motion redan från ung ålder. Ett sätt att göra det här är att trygga gratis hobbymöjligheter för barn, till exempel genast efter skolan. Vi bör också utreda hur vi kan införa mer gymnastikundervisning i skolan på ett fungerande sätt.
Om jag väljs in i riksdagen är jag motiverad att arbeta för en skola där lärare upplever att de räcker till, elever får det stöd de behöver och fler barn finner glädjen i att röra på sig. Vi måste värna om vår utbildning.
Barns idrottsmöjligheter får inte bli en klassfråga
Det är oroväckande siffror som Helsingin Sanomat (9.3) publicerar gällande barns och ungas idrottande. Priserna på utövande har tredubblats under 2000-talet. Om utvecklingen fortsätter på det här viset kommer idrottsglädjen begränsas till barn från rika familjer. Så kan vi inte ha det!
Finländare i dag rör på sig på tok för lite och omkring 40 procent av dagens barn har riktigt dålig kondition. WHO pratar redan om en folksjukdom. Det står med andra ord klart att vi behöver göra allt vi kan för att locka fler barn och unga bort från tv-soffan och ut och röra på sig.
Det blir tyvärr svårt om familjer inte har råd att låta barnen hålla på med idrott. Därför är det viktigt att vi politiker både på riksnivå och kommunal nivå främjar idrott och motion. Det gagnar hela folkhälsan.
Ute på kampanjfältet fick jag frågan hur jag tänkt få röster genom att “förbjuda tv-tittandet och tvinga ut finländare”. Nå, jag kommer naturligtvis inte jobba för att tv:n ska förbjudas, men nog för mer idrott i vardagen. Idrott och motion bidrar till en bättre hälsa och mer ork i vardagen. Det är värt att jobba för, alla dar i veckan.
"På statlig nivå kan vi göra det till exempel genom att se till att alla barn har en gratis hobby."
Vi behöver skapa en sundare inställning till motion redan från en ung ålder. På statlig nivå kan vi göra det till exempel genom att se till att alla barn har en gratis hobby. Den kan med fördel vara anknuten till skolbyggnaden och utövas efter skoltid. Jag ställer mig också positiv till mer gymnastikundervisning, bara vi kan få in det i skolschemat på ett fungerande sätt.
På kommunal nivå borde städer och kommuner överlåta idrottslokaler till föreningar gratis, eller för en billig peng. Privatägda hallar kunde gott subventioneras för de egna föreningarna. Genom att också skapa mångsidiga friluftsmöjligheter för invånarna som inte är bundna till föreningar får vi en palett som sporrar till mer rörelse i vardagen.
Förutom att idrott bidrar till en bättre hälsa får man också ett sammanhang genom idrotten. En gemenskap. Det vill jag jobba för i riksdagen.
Insändare i Vasabladet 13.3.2023
Finlands trumfkort riskerar bli ett minne blott
SFP strävar efter att Finland ska ha världens bästa skola. Riksdagskandidat Frans Villanen påpekar att vi i många år glatt stoltserat med utbildningssystemet men att man på senare tid sett en negativ trend i inlärningsresultaten. Han tycker därför det är hög tid att vända trenden.
– För att återställa vår position i den absoluta toppen behöver vi ett flertal åtgärder: Vi behöver se över lärarnas arbetsmängd och utvärdera de reformer som gjorts. I de fall där önskat resultat inte uppnåtts behöver vi tänka om. Reformer är inte nödvändigtvis dåliga, men de bör följas upp, säger Villanen.
– Jag vill jobba för ett Finland där lärare har mer tid att fokusera på sin kärnuppgift, istället för att sitta försjunkna i planer och pappersarbete. Elevers ökade behov av stöd förutsätter också mer resurser. Skolorna behöver fler händer. Också fler speciallärare behövs. Därtill behöver vi trygga tillgången till kompetenta lärare i framtiden. Införandet av ett lärarregister kunde hjälpa oss på vägen.
Jag vill jobba för ett Finland där lärare har mer tid att fokusera på sin kärnuppgift, istället för att sitta försjunkna i planer och pappersarbete.
Förutom de sjunkande inlärningsresultaten vill Villanen också lyfta orörligheten hos finländare som ett problem som behöver tacklas. Han menar att fyrtio procent av dagens barn har dålig kondition och WHO beskriver därför orörligheten som början på en folksjukdom.
– Vi måste skapa en sund inställning till motion redan från ung ålder. Ett sätt att göra det här är att trygga gratis hobbymöjligheter för barn. Vi bör också utreda hur vi kan införa mer gymnastikundervisning i skolan på ett fungerande sätt. Därtill förespråkar jag en höjning av statens investeringsstöd för till exempel motionsanläggningar som idag ligger på 30 miljoner per år. Det här stödet hjälper kommuner att skapa fler motionsmöjligheter som i sin tur lockar unga bort från vardagsrumssoffan och ut i friska luften. Skateparken i Vasa är ett ypperligt exempel på det här, säger Villanen.
Vi måste skapa en sund inställning till motion redan från ung ålder.
– I riksdagen är jag motiverad att arbeta för en skola där lärare upplever att de räcker till, elever får det stöd de behöver och mångsidiga motionsmöjligheter främjas. På högskolenivå skulle jag slopa förstagångsantagningen och införa ett räntetak på studielånet. Högskolestuderandes inkomstgränser har efter digert arbete höjts de senaste åren, men jag ser inget hinder att höja dem ytterligare. Det är inget fel på att arbeta.
Enbart arbetsro löser inga grundläggande problem i skolorna
Det är välkommet att läsa hur också Samlingspartiet i Österbotten vill värna om den finska skolan och trygga finansieringen. Det är ett av riksdagsvalets viktigaste valteman som ligger både mig som kandidat och mitt parti SFP varmt om hjärtat.
Om vi verkligen vill att lärare ska känna sig tillräckliga och kunna fokusera på att erbjuda kvalitativ undervisning behöver vi ge dem mer tid för kärnuppgiften. Som jag ser det räcker det inte att vi ”bara” ger lärare arbetsro, vi behöver få bukt med alla planer som lärare i dagsläget ska hinna med vid sidan av de andra uppgifterna.
För att ge lärare mer tid för själva undervisningen är det viktigt att satsa på fler händer i skolorna. Det räcker dock inte enbart med det här: Vi måste också sätta oss ner och utvärdera alla reformer och förnyelser som gjorts de senaste perioderna.
"Smartare vore att i samspråk med lärarrepresentanter se över helheten."
Att enbart lägga händerna upp i luften och ”ge arbetsro” betyder lite förenklat att lärarna sitter där med sina många uppgifter. Det här är bort från undervisningen. Smartare vore att i samspråk med lärarrepresentanter se över helheten och analysera vilka insatser som behövs. Har reformerna gett önskat resultat? Har skolorna givits tillräckliga resurser för att hänga med i reformerna?
Lärarna har den bästa vetskapen om vad som behövs för att lyckas i sitt arbete. Genom att som beslutsfattare inkludera dem i beslutsfattandet tryggar vi en kvalitativ skolgång för barn och unga.
Tryggandet av tillräcklig arbetskraft ligger i hela Finlands intresse
Statistiken från 2022 visar att den tillfälliga babyboomen som uppstod i samband med coronpandemin har avtagit. Under 2022 föddes det färre barn än någonsin tidigare samtidigt som den totala befolkningen minskade med nästan 20 000 personer, borträknat invandring.
Det här är siffror som var och en borde ha i bakhuvudet när man går till valurnorna den andra april. Det handlar om Finlands konkurrenskraft.
Vi vet att människor lever längre än tidigare, vilket förstås är en väldigt positiv utveckling. Även om vi – krasst sagt – slagit rekord i antal döda de senaste två åren, så kommer vi ha svårt att hitta arbetskraft för att täcka behovet som uppstår. Det är brist redan nu.
Ett sätt att hantera denna växande utmaning är att förbättra vår förmåga att behålla de internationella studerande som redan finns i landet. I år sökte rekordmånga ungdomar från utlandet till Finlands högskolor. Både Vamk och Vasa universitet har via förtjänstfullt arbete lyckats flerdubbla antalet sökande (I-P 25.1).
Nästa steg är att få fler av dem att stanna kvar i Finland efter examen. Detta är ingen omöjlig uppgift, men kräver lite vilja.
I en undersökning gjord av Österbottens handelskammare säger 59 procent av de österbottniska företagen som svarade att de inte anställt eller hyrt in någon med utländsk bakgrund det senaste året. Av företagen har 62 procent heller inga planer på det. Med den inställningen kan vi snabbt tappa många talanger.
"Med den inställningen kan vi snabbt tappa många talanger."
För det tredje behöver vi göra processerna för arbetskraftsrelaterad invandring enklare, för vi behöver mer av den. Migris verksamhet har varit under lupp den senaste tiden, men också vardagliga saker som öppnande av bankkonto kan vara onödigt långsamma.
Häromdagen fick en bekant höra att han kan behöva vänta upp till tre månader på arbetstillstånd från det att han får ett arbete. Tre månader. Det sporrar ingen arbetsgivare att anställa någon utlänning.
Genom att satsa på unga, behålla internationella studerande och öka den arbetskraftsrelaterade invandringen tryggar vi arbetskraften inför fortsättningen. Det borde ligga i allas vårt intresse.
Arbete och företagsamhet
Ingen finländare ska behöva gå arbetslös för att det inte finns jobb. Ingen ska heller behöva tacka nej till arbete för att det inte är lönsamt. I korthet ska det alltid löna sig att jobba.
Idag lever vi över våra tillgångar. Vi lånar för att ha råd och så kan det inte fortsätta. Vi behöver mer skatteintäkter. Skatteintäkter får vi av företag och av människor i arbete. Företagen möjliggör vår välfärd.
Vi måste föra en politik där företag mår bra, människor tar emot arbete och skatterna hålls inom landets gränser. Vi måste göra det enklare för företag att anställa personal och främja små och medelstora företags utveckling, till exempel med en mer tillåtande skattepolitik i början av företagens livslängd. Det hjälper dem att växa och skapa mer arbetsplatser. Jag vill jobba för en sysselsättningsgrad som överstiger 80 %.
På grund av befolkningsutvecklingen har vi också börjat drabbas av arbetskraftsbrist. Den syns tydligt i vårt Österbotten. Siffror från hösten 2022 visar att det i Finland fanns ungefär 160 000 lediga jobb, samtidigt som det fanns cirka 230 000 arbetssökande. Tyvärr möts inte utbud och efterfrågan.
För att lösa den här utmaningen behöver vi främja läroavtalslösningar i en större utsträckning än tidigare. Vi behöver också erbjuda mer studieplatser i branscher där det råder brist på arbetskraft.
Vi ska också göra det enklare för pensionärer att ta emot arbete. I likhet med studerande ska pensionärer som vill hjälpa till inte straffas – om de vill jobba ska de få det. Vi behöver också mer arbetsrelaterad invandring.
Utländsk expertis
Vi vet att det föds allt färre barn och att befolkningen åldras. Vi vet också att det här kommer innebära ett problem i framtiden, eftersom färre arbetare förväntas kunna ta hand om allt fler äldre. Svaret på utmaningen stavas resurser till forskning och utbildning och arbetskraftsrelaterad invandring.
Med jämna mellanrum kan vi i tidningen läsa hur invandrare utvisas från Finland trots att de slagit rot i landet, utbildat sig och skaffat jobb. Det här är ett slags självskadebeteende som Finland har och som vi borde bli av med. Vi har inte råd att fatta fler beslut i den här stilen.
Då invandrare flyttar till Finland, utbildar sig och skaffar jobb eller grundar företag ska det vara en självklarhet att de får stanna. Vi ska vara tacksamma över att de valt Finland.
Jag vill arbeta för smidigare processer och snabbare arbetstillstånd. Idag är t.ex. Migris verksamhet snudd på katastrof. Samtidigt är det också onödigt svårt att öppna bankkonto, av någon orsak. Det krävs en kollektiv insats för att skapa ett system som fungerar. Behovsprövningen av utländsk arbetskraft är en annan process som ska avskaffas.
Hållbar utveckling
I riksdagen vill jag föra en politik där vi med stöd av forskning skrider till åtgärder som stärker våra företags hållbara utveckling. Genom att hjälpa företagen mot en mera hållbar vardag bromsar vi inte bara klimatförändringen – vi stärker också företagens ställning internationellt.
Finland har alla förutsättningar att vara en global ledare inom den gröna omställningen. Genom stöd till forskning och innovationer och till exempel investeringsstöd som främjar en grön utveckling bland företag kan vi bli ett modelland som övriga lär sig från.
I riksdagen kommer jag arbeta för ett Finland där inhemska företag kan växa till globala vägvisare. Staten ska vara en möjliggörare – inte någon som begränsar.
Idrott och kultur
Jag tror att vi människor behöver en aktiv och meningsfull fritid för att bättre orka med vardagssysslorna och också för att överlag må bättre. I arbetet mot en aktivare vardag behöver vi skapa en sund relation till idrott redan i tidig ålder. Dessutom behöver vi ge föreningar verktyg att lyckas i sin verksamhet.
Det tål sägas direkt: vi finländare rör på oss för lite. Fyrtio procent av barnen har “mycket dålig” kondition, move-testen visar oroväckande resultat och beväringarnas kondition blir allt sämre. Någonting gör vi fel – nu behöver vi rätta till det.
Jag tror att vi bör börja vid en ung ålder. Vi behöver skolas in i en aktiv vardag och få en sund relation till att röra på oss. Att motion har otaliga hälsofrämjande effekter råder det ingen tvekan om. Genom satsningar som möjliggör en aktiv fritid förebygger vi framtida hälsobesvär. Med tanke på hur pressad vården är borde den här utvecklingen ligga i allas intresse.
Vikten av att förebygga
Ute i städerna och kommunerna har vi idag gett över ansvaret för vården till välfärdsområdena. De förebyggande åtgärderna är dock kvar på kommunernas ansvar.
Det är i kommunerna som vi bygger idrottsanläggningar som invånare sedan kan använda.
Det behöver inte vara miljonsatsningar, redan skateparken i Vasa lockar en massa ungdomar ut i den friska luften. Skateparken är delvis byggd med statens pengar. Staten delar årligen ut 30 miljoner euro i stöd för liknande investeringar. Jag tycker vi kunde dubbla den summan, givet att stödet i huvudsak skulle gå till att främja en aktivare vardag.
I riksdagen lovar jag att även arbeta för att trygga en gratis hobby för alla barn. Hobbyer kan med fördel ske till exempel genast efter skolan, givet att det inte går ut över lärares arbete och arbetsmängd.
En annan lösning kunde vara att öka gymnastikundervisningen i skolorna. Innan det kan göras behöver vi dock utreda vilken undervisning man kunde minska på, så att tiden räcker till.
Föreningarnas roll
Idrottsföreningar, ungdomsföreningar och liknande organisationer är helt centrala för att hålla den finska befolkningen igång. Dessa föreningar behöver vi värna om och stötta så gott vi kan.
Ute i framför allt mindre kommuner har flera föreningar tagit över mer samhällsbärande funktioner. Ett exempel som tål lyftas fram är Pörtom uf som erbjuder ett alternativ till dagvård då dagiset är stängt. Därtill ordnas det i många uf-lokaler revyer, konserter och andra kulturupplevelser som ger invånare guldkant i vardagen.
Som rikspolitiker kan vi t.ex. trygga renoveringsstödet som uf-lokaler kan söka. Med pengarna hålls lokalerna funktionsdugliga och dessa, ofta på talkokraft förverkligade, upplevelserna kan fortsätta.
I riksdagen kommer jag att jobba för fler fritidsmöjligheter och en aktivare vardag för alla finländare. Genom att erbjuda barn och unga lockande och varierande motionsmöjligheter, samt en sund inställning till att röra på sig minskar vi samtidigt på soffliggandet i hemmen.
Utbildning idag och i framtiden
Det är dags att vi i Finland vända trenden och höjer utbildningsnivån. Samtidigt behöver vi ge lärarna mer tid att fokusera på sin kärnuppgift. Det räcker inte att bara höra på skolpersonalen – vi behöver också verkligen lyssna på dem.
Utbildningen i Finland är ett av vårt lands största trumfkort och skall så förbli. För det krävs satsningar. Både PISA-resultaten och måendet har blivit sämre och om vi inte gör något snart kommer våra forna resultat vara historia.
Att lärarna håller samma klass som förr tvivlar jag absolut inte på. Men tyvärr ser inte skolan lika ut som den gjorde förr. De senaste regeringsperioderna har vi sett reform på reform komma och pappersarbetet öka i samma takt.
Lärare som tidigare i högre grad kunnat fokusera på undervisningen sitter idag med en hög av obligatoriskt pappersarbete. Planer ska förberedas och utföras. Utvärderingar ska genomföras. Därtill ska man hinna sitta i den ena gruppen efter den andra.
Arbetsbördan vad gäller uppgifter utöver undervisningen har blivit betydligt tyngre och resurserna sackar efter. Dessutom har vi idag allt fler elever vars stödbehov ökat, vilket ytterligare förutsätter mer resurser.
Så här löser vi problemen
Först och främst behöver vi fler vuxna i våra skolor. Fler speciallärare. Fler händer. Samtidigt måste vi se till att gruppstorlekarna i skolorna inte blir för stora och att elever som mår dåligt får hjälp i tid. Lärarna behöver få arbetsro och tid att fokusera på sin kärnuppgift: undervisningen.
Lärarförbundet har i en tid flaggat för ett lärarregister, som skulle visa på hur många lärare vi har och ifall vi klarar av att täcka behovet. Jag stöder tanken.
Också småbarnspedagogiken förtjänar tillräckliga resurser och kompetent personal i likhet med grundskolan. Planeringstiden behöver räcka till. Inom småbarnspedagogiken ska det också bli spännande att se vilka lärdomar försöket med den tvååriga förskolan medfört då det avslutas år 2024.
Efter grundskolan
Då vi väl går ut grundskolan måste vi i dagens läge mer eller mindre ha på klart vad vi vill bli som stora, för att lite karikera. Valet mellan yrkesskola och gymnasium kan grusa framtida förhoppningar om en annan yrkesbana, ifall man i något skede kommer på andra tankar. Vårt system med en stenhård betygsantagning till högskolevärlden har gjort det allt svårare att sadla om.
Också i gymnasiet har valfriheten blivit mindre. Idag väljer man i större utsträckning taktiskt, framom eget intresse. Detta för att maximera chansen att komma in på nästa nivå. För vissa inriktningar må det vara motiverat, men knappast för alla.
Så hur ska vi göra?
Vi behöver se värdet i våra yrkesskolor och inte skapa ett system där universitetsstudier förblir en dröm för någon som inte valt gymnasiet. Därtill bör vi möjliggöra tillräcklig närundervisning i yrkesskolorna.
På gymnasienivå är det skäl att granska studentskrivningens roll. Det är inte rimligt att två och ett halvt år av inlärning mäts genom ett prov, på en dag. Kombinerat med högskolevärldens hårda betygsantagning sätter vi på tok för mycket press på dagens gymnasiestuderande.
Högskolestudier
Vi fortsätter där jag lämnade i stycket ovan: högskoleantagningen. Det är dags att slopa kvoten för förstagångssökande. Den fungerar inte i praktiken. Idén som ursprungligen skulle få fler att börja studera snabbare har snarare fungerat tvärtom och lett till uppskjutna studier ifall man inte träffar rätt första gången.
Sedan till praktiker: Jag har svårt för att studerande behandlas olika på praktiker. Ingenjörer kan tjäna över 1500 euro i månaden för sin kommunala praktik, medan bland annat lärar- och vårdstuderande gör sin praktik obetalt. Om man gör sin praktik inom den privata sektorn är det naturligtvis lite annorlunda.
Vi måste också låta bli att straffa studerande som vill jobba vid sidan av sina studier. Nyligen har inkomstgränserna stigit till drygt 18 000 euro, om man lyfter stöd under nio månader per år. Det här är en välkommen höjning som jag själv också arbetat för nationellt under min tid som högskolepolitiker. Gränsen kunde gott höjas ytterligare.
Vi ska inte straffa personer som vill arbeta vid sidan av studierna. Dessa arbetare är guld värda i till exempel restaurangbranschen. Inom näringslivet behöver vi också sporra företag att anställa fler praktikanter. Det här hjälper studerande få foten in i arbetslivet, inom rätt bransch.
För övrigt ska utbildningen vara gratis också i fortsättningen och studielånet bör ha någon form av räntetak.
Som utbildad speciallärare uppvuxen i en lärarfamilj är det en självklarhet för mig att stå upp för bildning. Satsningar på utbildning är satsningar på framtiden.