Utbildning, från liten till stor

Under den senaste perioden har vi gjort flera satsningar på utbildningen. Trots svåra år har vi bland annat höjt timresursen och ökat antalet praktikplatser i Vasa. Samtidigt vet vi att de kommande åren kommer vara minst lika ekonomiskt tuffa. Skolan kommer även framöver behöva sina försvarare.

För många barn och unga är skolan en trygg punkt att gå till. Rutiner, lärdomar, vänner och i viss mån även regler. Det här ska vi värna om. Vi ska motarbeta mobbning och sporra varje elev att bli den bästa versionen av sig själv. Det här är inte gratis, men helt avgörande för vår, och elevernas, framtid.

Jag vet att vi har minst lika duktiga lärare som förr. Jag har själv studerat med många av dem. Men tyvärr ser inte skolan lika ut som den gjorde förr. Vardagen har blivit mer utmanande.

Arbetsbördan vad gäller uppgifter utöver undervisningen har blivit betydligt tyngre och resurserna sackar efter. Dessutom har vi idag allt fler elever vars stödbehov ökat, vilket ytterligare förutsätter mer resurser. Därför behöver vi stöda våra lärare i deras yrkesroll.

Så här vill jag jobba för grundskolan:

Först och främst behöver vi hålla gruppstorlekarna rimliga. Vi ska jobba för fler vuxna i våra skolor, inte färre. Därtill måste vi se till att elever som mår dåligt får hjälp i tid. Inkludering är i sig bra, men inte till vilket pris som helst.

Lärare behöver få arbetsro och tid att fokusera på sin kärnuppgift: att undervisa. Vasa ska inte tillföra överlopps byråkrati utöver den lagstadgade. Vi har redan tillräckligt med pappersarbete nationellt.

Också småbarnspedagogiken förtjänar i likhet med grundskolan tillräckliga resurser och kompetent personal. Planeringstiden behöver vara tillräcklig och barngrupperna ges möjlighet till utfärder.

Efter grundskolan

Då man väl går ut grundskolan måste man i dagens läge mer eller mindre ha på klart vad man vill bli som stor. Valet mellan yrkesskola och gymnasium kan grusa framtida förhoppningar om en annan yrkesbana, ifall man i något skede kommer på andra tankar. Vårt system med en stenhård betygsantagning till högskolevärlden har gjort det allt svårare att sadla om.

Också i gymnasiet har valfriheten blivit mindre. Idag väljer man i större utsträckning taktiskt, framom eget intresse. Detta för att maximera chansen att komma in på nästa nivå. För vissa inriktningar må det vara motiverat, men knappast för alla. 

Så här kommer jag arbeta för andra stadiet:

Vi måste säkerställa att våra gymnasier kan erbjuda ett brett och mångsidigt kursutbud. Gymnasierna är bra placerade där de är och bör inte flyttas till Brändö. Det oaktat behöver samverkan med högskolestudier ständigt stödjas och utvecklas.

Vi ska se värdet i våra yrkesskolor och inte skapa ett system där universitetsstudier förblir en dröm för någon som inte valt gymnasiet. Därtill bör vi möjliggöra tillräcklig närundervisning i yrkesskolorna. 

Jag arbetar också aktivt med att förbättra företags attityder gentemot praktikanter. Det gör jag genom att leda genom exempel: De senaste två åren har vi tagit emot fem praktikanter på min arbetsplats, Seger Marketing. Alla har överträffat våra förväntningar!

Högskolestudier

Studerande har varit en av mina absoluta fokusområden under de senaste fyra åren. Vi har gjort flera betydande satsningar, men arbetet för en aktiv vardag vid sidan av studierna får inte ta slut.

Vasa ska befästa sin ställning som Finlands bästa studiestad. Vi ska sporra till samverkan över linjegränser och samarbeta aktivt med näringslivet. Utbildningslinjerna ska spegla vårt samhällsbehov.

Jag är glad över att vi under den gångna perioden lyckats arbeta fram en fördubbling av antalet högskolepraktikplatser i Vasa. Glädjande är också att mitt förslag på ekonomisk ersättning för en avhandling skriven för staden togs emot väl i stadsstyrelsen. Idag kan man få över 1000€ för sin gradu.

Det faktum att vi har hela sex högskolor i Vasa är ett trumfkort som behöver försvaras varje dag.

Så här jobbar jag för studerande:

Vi behöver öka kontakten mellan studerande och Vasa stad, samt se till att våra studerande får de verktyg de behöver då de så småningom blir utexaminerade och stiger in i arbetslivet. Stadens stöd ska finnas där just då du behöver det.

Inom näringslivet behöver vi sporra företag att anställa fler praktikanter. Det här hjälper studerande få foten in i arbetslivet, inom rätt bransch. Kontakten till arbetslivet redan under studietiden är ett viktigt steg i att främja att våra studerande bosätter sig i Vasa också efter studierna. Den utvecklingen är absolut önskvärd.

Personligen har jag har svårt för att studerande behandlas olika på praktiker: Ingenjörer kan tjäna över 1500 euro i månaden för sin kommunala praktik, medan bland annat lärar- och vårdstuderande gör sin praktik obetalt. Om man gör sin praktik inom den privata sektorn är det naturligtvis lite annorlunda.

Vi behöver också se till att det finns jobbmöjligheter för våra studerande. Nyligen har inkomstgränserna stigit till drygt 18 000 euro, om man lyfter stöd under nio månader per år. Det här är en välkommen höjning som jag själv också arbetat för nationellt under min tid som högskolepolitiker. Höjningen möjliggör arbete vid sidan av studier, förutsatt att arbetsplatser finns.

Som utbildad speciallärare uppvuxen i en lärarfamilj är det en självklarhet för mig att stå upp för bildning. Satsningar på utbildning är satsningar på framtiden.