Utbildning idag och i framtiden

Det är dags att vi i Finland vända trenden och höjer utbildningsnivån. Samtidigt behöver vi ge lärarna mer tid att fokusera på sin kärnuppgift. Det räcker inte att bara höra på skolpersonalen – vi behöver också verkligen lyssna på dem. 

Utbildningen i Finland är ett av vårt lands största trumfkort och skall så förbli. För det krävs satsningar. Både PISA-resultaten och måendet har blivit sämre och om vi inte gör något snart kommer våra forna resultat vara historia.

Att lärarna håller samma klass som förr tvivlar jag absolut inte på. Men tyvärr ser inte skolan lika ut som den gjorde förr. De senaste regeringsperioderna har vi sett reform på reform komma och pappersarbetet öka i samma takt.

Lärare som tidigare i högre grad kunnat fokusera på undervisningen sitter idag med en hög av obligatoriskt pappersarbete. Planer ska förberedas och utföras. Utvärderingar ska genomföras. Därtill ska man hinna sitta i den ena gruppen efter den andra. 

Arbetsbördan vad gäller uppgifter utöver undervisningen har blivit betydligt tyngre och resurserna sackar efter. Dessutom har vi idag allt fler elever vars stödbehov ökat, vilket ytterligare förutsätter mer resurser.

Så här löser vi problemen 

Först och främst behöver vi fler vuxna i våra skolor. Fler speciallärare. Fler händer. Samtidigt måste vi se till att gruppstorlekarna i skolorna inte blir för stora och att elever som mår dåligt får hjälp i tid. Lärarna behöver få arbetsro och tid att fokusera på sin kärnuppgift: undervisningen. 

Lärarförbundet har i en tid flaggat för ett lärarregister, som skulle visa på hur många lärare vi har och ifall vi klarar av att täcka behovet. Jag stöder tanken.

Också småbarnspedagogiken förtjänar tillräckliga resurser och kompetent personal i likhet med grundskolan. Planeringstiden behöver räcka till. Inom småbarnspedagogiken ska det också bli spännande att se vilka lärdomar försöket med den tvååriga förskolan medfört då det avslutas år 2024.

Efter grundskolan

Då vi väl går ut grundskolan måste vi i dagens läge mer eller mindre ha på klart vad vi vill bli som stora, för att lite karikera. Valet mellan yrkesskola och gymnasium kan grusa framtida förhoppningar om en annan yrkesbana, ifall man i något skede kommer på andra tankar. Vårt system med en stenhård betygsantagning till högskolevärlden har gjort det allt svårare att sadla om.

Också i gymnasiet har valfriheten blivit mindre. Idag väljer man i större utsträckning taktiskt, framom eget intresse. Detta för att maximera chansen att komma in på nästa nivå. För vissa inriktningar må det vara motiverat, men knappast för alla. 

Så hur ska vi göra?

Vi behöver se värdet i våra yrkesskolor och inte skapa ett system där universitetsstudier förblir en dröm för någon som inte valt gymnasiet. Därtill bör vi möjliggöra tillräcklig närundervisning i yrkesskolorna. 

På gymnasienivå är det skäl att granska studentskrivningens roll. Det är inte rimligt att två och ett halvt år av inlärning mäts genom ett prov, på en dag. Kombinerat med högskolevärldens hårda betygsantagning sätter vi på tok för mycket press på dagens gymnasiestuderande.

Högskolestudier

Vi fortsätter där jag lämnade i stycket ovan: högskoleantagningen. Det är dags att slopa kvoten för förstagångssökande. Den fungerar inte i praktiken. Idén som ursprungligen skulle få fler att börja studera snabbare har snarare fungerat tvärtom och lett till uppskjutna studier ifall man inte träffar rätt första gången.

Sedan till praktiker: Jag har svårt för att studerande behandlas olika på praktiker. Ingenjörer kan tjäna över 1500 euro i månaden för sin kommunala praktik, medan bland annat lärar- och vårdstuderande gör sin praktik obetalt. Om man gör sin praktik inom den privata sektorn är det naturligtvis lite annorlunda.

Vi måste också låta bli att straffa studerande som vill jobba vid sidan av sina studier. Nyligen har inkomstgränserna stigit till drygt 18 000 euro, om man lyfter stöd under nio månader per år. Det här är en välkommen höjning som jag själv också arbetat för nationellt under min tid som högskolepolitiker. Gränsen kunde gott höjas ytterligare.

Vi ska inte straffa personer som vill arbeta vid sidan av studierna. Dessa arbetare är guld värda i till exempel restaurangbranschen. Inom näringslivet behöver vi också sporra företag att anställa fler praktikanter. Det här hjälper studerande få foten in i arbetslivet, inom rätt bransch.

För övrigt ska utbildningen vara gratis också i fortsättningen och studielånet bör ha någon form av räntetak.

Som utbildad speciallärare uppvuxen i en lärarfamilj är det en självklarhet för mig att stå upp för bildning. Satsningar på utbildning är satsningar på framtiden.